Socialt arbete och den globala utvecklingsagendan

Jag har som student, socialarbetare och numera som forskarstuderande på olika sätt varit engagerad i internationella utvecklingsprojekt. Jag har alltid varit intresserad av på vilket sätt socialt arbete som forskningsfält, utbildning och praktik kan bidra till en bättre värld globalt. Jag ägnar min doktorandtid till att studera vilken roll det sociala arbetet har i en alltmer globaliserad och föränderlig värld genom att granska ett antal internationella utvecklingsprojekt och deras lokala konsekvenser.
Implementeringen av västerländska modeller av socialt arbete legitimeras ofta av begreppet utveckling som ofta betraktas som synonymt med ekonomisk tillväxt och ökad konsumtion. Fattigdom beskrivs ofta i patologiska termer och sociala problem som prostitution och trafficking betraktas huvudsakligen som individuella problem. Idéer om utveckling i socialt arbete sammankopplas ofta med begreppet empowerment. Begreppet introducerades av Paulo Freire (1972) i Sydamerikansk kontext och har en historia av radikala sociala rörelser med fokus på social rättvisa, jämlikhet och individers och gruppers frigörelse från strukturellt förtryck.
Empowerment har kommit att bli ett av de mest använda och centrala begreppen i den moderna utvecklingsdiskursen i socialt arbete. Många lokala och globala sociala organisationer med olika ideologiska positioner och politiska intressen är engagerade i flertalet empowerment projekt vilka oftast präglas av en stark tro på den linjära utvecklingsagendan där empowerment projekt betraktas som den ultimata vägen till människors och samhällens utveckling och välfärd. Detta har många gånger resulterat i oavsiktliga och negativa konsekvenser för individer och lokala samhällen. Relationen mellan begreppet empowerment och den dominerande diskursen om utveckling som en dominant global/västerländsk diskurs, har kritiserats av många forskare. Kritiken består framför allt i att mål om social rättvisa har ersatts av mål om utveckling synonymt med ekonomisk tillväxt, modernisering, ökad produktion, privatisering och konsumtion som en anpassning till den nyliberala agendan av global marknadsekonomi.
Utvecklingsprojekt missar ofta sina mål. Ett exempel på detta är min egen studie om ett projekt i södra Indien i syfte att förbättra kvinnors situation och sociala position på den indiska landsbygden. Dessa projekt inkluderar förskolor för småbarn så att deras mammor ska kunna arbeta utanför hemmet samt ett system av ”Microcredits” lån som möjliggör att fattiga familjer får låna pengar med låg ränta för att kunna bedriva småskalig produktion och förbättra sin ekonomi. Projektet ger även kvinnor möjlighet att delta i kvinnogrupper för att stärka kvinnors nätverk och sociala positioner. Inom ramen för studien genomförde jag intervjuer med ett 20-tal mödrar, några kvinnliga lärare i projektet, projektledare och några manliga och kvinnliga socialarbetare. Jag levde med projektdeltagarna och delade vardagen med dem under några månader.
Resultaten av studien visade att empowerment projekt på landsbygden som syftar till att förändra livet för marginaliserade människor ofta följer en Eurocentrisk förståelse av utveckling och som krockar med lokala förhållanden. Resultatet visar att trots vissa positiva effekter för kvinnor misslyckas projektet med att ifrågasätta och påverka de institutionella mekanismer som genererar och reproducerar orättvisor och ojämlika livsförhållanden och sociala problem. Även ”Micro Credits” lån tenderar att skulsätta familjer och inte ge förväntat resultat.
Mina resultat och annan liknande forskning visar att forskningen i socialt arbete måste kritiskt granska och utmana den etablerade och oftast Eurocentriska utvecklingsagendan för att kunna erbjuda alternativa kunskaper och praktiker i en global värld. Jessica H. Jönsson Artikeln: Beyond empowerment: Changing local communities, är skriven av Jessica H. Jönsson och publicerad i tidsskriften International Social Work (2010, 53 (3): 393-406).