Här kan du läsa andras kommentarer till blogginläggen.
Välkommen också att skriva vad du själv tycker!
|
| | 
|
 |
|
Gästbloggare Cecilia Wåhlstedt:
Vi vet fortfarande inte exakt vad som orsakar ADHD
|
Jag disputerade januari 09 med avhandlingen Specifying the Heterogeneity in Children with ADHD: Symptom Domains, Neuropsychological Processes, and Comorbidity. Efter disputationen har jag fortsatt min forskning inom ADHD samt att jag arbetar som lektor inom utvecklingspsykologi; kön, genus, & etnicitet; och personlighetspsykologi.
En av de mest förekommande psykiatriska störningar hos barn är Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) och drabbar ca 5-10% av barnpopulationen. Barn med ADHD symtom har ofta problem i skolan samt med kamratrelationer. Trots intensiv forskning under de senaste två decennierna vet vi fortfarande inte exakt vad som orsakar ADHD. Forskningsresultat har visat att ADHD till stor del är ärftligt och även kopplat till kognitiva svårigheter som t.ex. bristande inhibition (förmågan att hejda impulser) samt begränsat arbetsminne.
Heterogenitet är ett känt fenomen hos barn med ADHD. Denna olikhet tar sig i uttryck på olika sätt t.ex. hur ADHD symtomen visar sig d.v.s. olika symtomnivåer när det gäller hyperaktivitet/impulsivitet och ouppmärksamhet. Forskning har även visat att barn med ADHD uppvisar olika kognitiva brister samt att drabbade barn även har olika komorbida problem (samtidig förekomst av andra beteendeproblem) såsom uppförandestörning, inlärningssvårigheter och internaliserade problem såsom ångest och depression.
Trots att denna heterogenitet hos barn med ADHD är ett välkänt fenomen är det få studier som har klargjort hur denna heterogenitet tar sig i utryck. Ett exempel på detta är att forskningen länge har försökt hitta en enda kognitiv brist som kan förklara ADHD. Senare tids forskning har visat att detta är omöjligt, det finns inte en enda brist som kan förklara alla barns problem, de kan ha flera olika kognitiva brister, eller inga brister alls.
Det är viktigt att i detta sammanhang nämna att barn som inte uppfyller kriterierna för en ADHD diagnos kan uppleva lika stora negativa konsekvenser som barn med en ADHD diagnos. Det diagnossystem som används idag utgår från ett kategoriskt synsätt (DSM-IV), om barnet uppfyller ett antal fastställda kriterier har barnet ADHD, uppnår barnet inte kriterierna har barnet inte ADHD. Jag anser att det är viktigt att man har ett dimensionellt synsätt när man undersöker ADHD problematiken. D.v.s. ADHD symtom bör ses som en dimension, ett barn kan ha både mer och mindre av hyperaktivitet/impulsivitet och ouppmärksamhet.
Mer forskning behövs som ger oss möjlighet att identifiera mer homogena subgrupper av barn med ADHD symtom. Genom att studera heterogenitet hos barn med ADHD symtom får vi kunskap som kan leda till tidigare identifiering av barn med problem. Förutom detta får vi möjlighet att utveckla individuellt anpassade behandlingsmetoder.
Denna typ av kunskap behövs för att föräldrar, lärare, socialarbetare, psykologer och andra som arbetar med barn ska få stöd att hantera barn med ADHD symtom på ett bättre sätt.
Cecilia Wåhlstedt
|
|
| |
|
Ella skrev 2009-05-05 20:09:34:
Soc har så dåliga kunskaper om Adhd så de tom stider i mot de männskliga rättigheterna.
Helena skrev 2009-05-06 08:11:13:
Barn och ungdomar med ADHD måste få rätt till stöd inom Lss.
Kent skrev 2009-05-06 09:29:02:
Det som görs, eller snarare inte görs, mot många av våra barn med olika typer av funktionshinder är i det närmaste att anse som barnmisshandel. Inte undra på att barn far illa.
Ingrid skrev 2009-05-06 10:49:06:
Jag håller med. Diagnostiseringen bör förfinas/nyanseras.
Christine skrev 2009-05-06 13:42:43:
Stort bekymmer i skolans värld. Angeläget att diagnostiseringen blir bättre så att inte dessa elever far illa i framtiden.
Lisbeth skrev 2009-05-06 15:37:06:
Hur gör vi skolan lättare för dessa elever? Fortbildning behövs!
Kristina skrev 2009-05-06 16:45:59:
Vi vet ju att ex. tydliggörande pedagogik, varierad undervisning etc passar barn med olika diagnoser, så kanske bör vi utveckla undervisningen och systemen och didaktiken i skolan så att de passar fler...
En som själv har ADD skrev 2009-05-07 15:39:21:
Hejsan!
Jag heter ferenc och jag har precis avslutat min forskningsstudie (C nivå) på den socialpedagogiska utbildningen. Jag kan hålla med om att kunskapsläget är under all kritik inom de flesta professionella verksamheter som idag finns i Sverige. Dock så är jag inte lika överenstämig med den kommenterade forskningen, om att det saknas undersökningsverktyg, det finns en hel del av både internationell/svensk.
idag är DSM V på väg ut oxå. Man kan inte ha \"mer eller mindre av ADHD\" så som jag upplevde att det nämndes av Cecilia. Det finns idag mycket säkra undersöknings instrument för barn och ungdomar, detta utan tvekan. För vuxna är dessa dock lite mera abstrakt, men funkar hyfsat väl i Sverige. Att barn utan diagnosen eller utan ens att ligga inom den säkra diagnostiken för att ha ADHD, skulle närmesivis kunna i långa loppet ha likvärdiga problem såsom de som har ADHD, är inte korrekt, detta är lite vanligt den svenksa forskningen att hävda att det finns en form av \"social ADHD problematik\".
Det är hittils idag klart fastställt att ADHD/DCD/ADD ENBART yppkommer genom följande: Skador sker under under graviditeten på fostret, familjärt ärftliga aspketer (finns det ett syskon i familjen med ADHD är det enligt all vederlagd forskning 25-35% sannolikhet att de andra har detta med! Detta enligt följande Barkley m.fl (2008), Socialstyrelsen (2007,2008) Ett stort flertals amerkianska skribenter/andra internationella skribenter.
George Still omnämndes av barkley (2008) komma fram till att MBD uppstod bla av hjärnskador (i början av 1900 talet) redan under 1960 talet visste man efter undersökningar i Sverige/England osv att föräldrar till överaktiva barn själva hade likvärdiga problem under dessas egna uppväxttider. Miljögifter har även enligt Arizona Supreme Court (2009) blivit ytterliggare en orsak till att få ADHD. Så observera: ADHD uppstår ej pga sociala orsaker, mat, allergier. Utan pga hjärnskador, fosterskador, ärftlighet.
Rörande skolans svårigheter med att tas med dessa barn, är enkelt, de har sanslöst svårt att ändra sin syn! Dessa har kunskaper om dessa barn sedan lååång tid tbx! Men de har tills ganska nyligen haft åsukten om att ADHD \"växer bort\"...hellt rubbat! det enda som sker är att visa skaer tonas ner för att andra symptom av ADHD tyvär med stor och vanligt sannolikhet utvecklas ännu mera!
Som förälder måste man ligga på! Kräva skriftliga överenskommelser! vara noga med tydlighet, struktur både i hemmet och i skolan! arbeta med datorer, Teach modellen, visualisering av uppgifter osv.
För övrigt så tycker jag det var intressant å mkt bra att folk forskar inom detta område!! Det kan ALDRIG bli nog av detta, man kan aldrig bli så duktig att man inte kan lära sig mera!!
MvH!
Ifrån en som är förälder till en som har ADHD/DCD/DYSLEKTSI/autismspektrum. Och som själv har ADD/ADHD/ med dyslektsi.
Ferenc
En som själv har ADD skrev 2009-05-07 15:42:37:
..sorry för alla stavfel....:-( :-)
MvH!
ferenc
En som själv har ADD skrev 2009-05-07 15:56:08:
Rörande LSS, Om ett barn har en "vanlig" ADHD så är det knappast trovärdigt att detta barn skall kunna anses få LSS insatser pga av diagnosen! Dock om detta barn även har andra sociala orsaker såsom brist på vuxna i sin näromgivning osv. DCD (DAMP) autsimspektrum ihop med ADHD ja då är barnet inom LSS sektorn enligt SoL. DCD barnen måste dock ligga inom den övre gränsen alltså ha så stora svårigheter att de kan anses vara "belastande" för föräldrarna eller att de behöver LSS pga sociala aspekter såsom brist på vuxna i sin näromgivning.
LSS är ett begrepp som idag tyvärr är problematiskt! De som verkligen behöver LSS får det inte ( i många fall). Och detta är ej en tvingande lag, utan enbart "rekomenderande/förslagsgivande/stödjande" Lag, allt hänger i slutändan på kommunens egna ekonomiska budget.
Idag måste man ha min en allvarlig form av DCD eller autismspektrum/autismspektrum eller likvärdiga funktionshinder/nedsättningar för att kunna anses ha rätt till LSS.
De flesta med ADHD är i behov av följande:
1. En noga och konstant följd strukturerad schema både i hemmet och i skolan
2. noga återkommande utvärderingar.
3. bestämnda färldrar, att vara "kompis farsa osv" är inget att här rekomendera! Givetvis skall man visa omsogr, omtänksamhet osv men detta kräver en bestämdhet, målmedvetenhet, noggramhet, övertydlighet i kommunikationen med barn/ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder!
4 söka efter alla tänkbara hjälpmedel såsom t.ex. datoriserade program för skolämnen. Hjälpmedel rörande tider osv. att iordningstställa tydliga scheman (ej för invecklande låt individen vara med när schemat görs, skapa förståelse att detta måste fungera och varför! ) var även noga med att sätta gränser!!
För gränser, struktur, uppskattning, bekräftelse, övertydlighet i kommunikation, ta reda på att individen verkligen förstått en viss uppgift/händelse/sagda ord osv, allt detta skapar lugn och ro och minskar onödig stress!Och medicin är ett måste! ihop med socialträning är detta enlig ALL forskning och erfarenhet det absolut bästa för att kunna ens skapa en god framtid för den som har ADHD!
LYCKA TILL!
Ferenc
undersökningscerktygg ADHD skrev 2009-05-07 16:40:45:
Det framgår av socialstyrelsens sammanfattade rapport (2002) att det råder en kärna av olika relevanta och kliniska problem med att studera beteenden, och vilka kan avgränsas med hjälp av t.ex. operationellt definierade kriterier. De två i dagsläget gällande internationella diagnossystem som används idag är följande, WHO:s ICD-10 och den Amerikanska psykiatriska föreningens DSM-IV. I ICD-10 används t.ex. beteckningen hyperaktivitetsstörning.
I DSM-IV används t.ex. begreppet ADHD. Den existerande undergruppen av ADHD är det såkallade hyperaktivitetssyndromet (ADHD) med en samtidigt inkluderande uppmärksamhetsstörning. Denna form av undergrupp motsvarar mestadels hyperaktivitetsstörning i ICD- 10, vilket är den snävaste definitionen och som avgränsar gruppen av barn med allvarligast problem med de barn som har mindre eller lindrigare svårigheter.
Ett nytt instrument har tagits fram av WHO. Detta instrument är en såkallad självskaderapport variant, definationen citerat ”Adult ADHD Self-Report Scales, ASRS-v1.1” Rodriguez m.fl. (2007). Det framgår av Rodriguez m.fl. (2007) att detta nya instrument har som syfte till att underlätta för specialisterna när de utför utredning och ska upptäcka av vuxna med en misstänkt ADHD. Detta instrument finns nu tillgängligt i Sverige. ASRS togs fram av WHO. Det framgår av Rodriguez m.fl. (2007) att detta översatts till 12 språk. Svenskan är det första nordiska språket. Så Därför enligt Rodriguez m.fl. kan kliniker i Sverige använda detta instrument. Rodriguez m.fl. (2007) påstår att ASRS stämmer gällande kriterierna i DSM-IV. Och enligt Rodriguez m.fl. (2007) så fångar detta instrument in hur ADHD-symtomen verkligen naturligt kommer till uttryck hos vuxna.
Dessa Symtom kommer att skattas på en skala med fen grader (scannings instrument, uppskattningsverktyg) med ett fokuserat intresse på rörande hur ofta symptomen inträffat under det senaste halvåret ”0=aldrig, 1=sällan, 2=ibland, 3=ofta, 4=mycket ofta” Rodriguez m.fl. (2007). Denna ASRS finns enligt Rodriguez m.fl. (2007) i två existerande versioner:1.kortversionen (v1.1), som hyser enbart 6 symtom, 2 Den mera utförligare listan med alla symptom ”ADHD-ASRS Symptoms Checklist v1.1” Rodriguez m.fl. (2007), Vilket som hyser ytterligare tolv symptom. Rodriguez m.fl. (2007)
En som själv har ADD/ADHD skrev 2009-05-15 13:25:29:
Hejsan! Rörande att många föräldrar inte vill att deras barn skall få en diagnos, får mig alltid att undra varför? Diagnosen skall ALLTID ses såsom ett verktyg/hjälpmedel för att skapa vidgad förståelse, även att för den "drabbade" individen" skapa en både nu/framtida förståelse för sina problem.
Skolan kan inte skapa insatser om inte eleven har en diagnos, om alla med varierande problem skulle få specialinsatser ja då skulle kommunerna gå i ekonomisk konkurs :-) för det är ju just så det är, barn med neuropsykiatriska funktionshinder, är i behov av speciella insatser, alltså inte enbart enkla förtydlings/struktur metoder, som många andra med vanliga psykosociala problem hyser.
Föräldrar som inte vill ha diagnoser i sina familjer, kanske borde fråga sig själva, om det inte är så att de är rädda för att något kan härldeas tillbaka till dem själva...? Barkley (2008) beskrev att forskningen har tydligen påvisat att barn med neuropsykiatriska problembilder, att dessas föräldrar ochså hade detta i dessas uppväxttider (ibland båda/ibland bara en av deras föräldrar). Detta "problem med att acceptera och hantera diagnoser" är ett typiskt svenskt problem, tyvärr, detta handlar enbart om vårat "kulturella synsstt osv".
När diagnoser används rätt, så blir många människors liv bara bättre, detta då i många fall leder till insatser, vidgad förståelse osv (givetvist finns undantag!!)
Skolan har i många fall haft resurser/socialtjänsten ochså..men ändå har det inte hjälpt!! Det handlar inte så mycket om resurser, utan om 1. vilja.2. ambitioner. 3. förmåga till att kunna överskrida gamla konservativa sätt att arbeta, vara mångfaldig i sitt sätt att arbeta, kanske rent av att ha ekletiskt ( ett ej i förväg hellt tunnelstyrt sätt att arbeta, men givetvist behövs den speciella strukturen, disciplinen, närvaron osv) sätt att arbeta!!
..och vart tog gästbloggaren vägen..hade vart intressant med feedback osv..:-)
ha nu en skön sommar :-)
ferenc
Sökande skrev 2009-05-18 10:03:45:
Läste att den trådlösa Audiofonen kan vara ett utmärkt hjälpmedel för barn med koncentrationsproblem.
AM skrev 2009-06-08 14:42:04:
Jag är ämneslärare och specialpedagog och har i många år arbetat med neuropsykiatriska utredningar. När jag nu arbetar som specialpedagog på en gymnasieskola träffar jag på ett antal elever med npf-diagnoser, men också elever som har samma typ av svårigheter, men som av en mångd olika skäl inte blivit utredda. För att bli utredd krävs antingen starka föräldrar som kan stå på sig eller kunniga lärare som förstår att elevens svårigheter inte bara handlar om lathet. Det innebär en stor godtycklighet i möjligheten att få en utredning och därmed diagnos. Därför är krav på diagnos för att få den hjälp man behöver i skolan ett slag i ansiktet på de som kämpar sig igenon skoltiden. Lärare måste få ordentlig fortbildning och alla skolor måste få tillgång till resurser för att stötta ALLA elever!
|
| |
